Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47 - 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
257
spred en behaglig doft. Osip, drefkarlen, sprang
från släde till släde, plumsande ända ner till knäna
i snön, och slog sig ner för ett ögonblick, för att
berätta om älgarna, som nu trafvade genom den
djupa snön och betade af barken på asparna, och
om björnarna, som nu lågo i lugn och ro i sina
iden och flåsade ut den varma andedräkten.
Nechljudof mindes allt detta och mest af allt
clen lyckliga känslan af medvetande om sin hälsa,
kraft och sorglöshet. Vara klädd i en lätt,
åtsittande pälsrock, inandas den kalla luften, känna
snön yra upp i ansiktet från de af sadelbågen sopade
grenarna, ha kroppen varm, ansiktet friskt, och j
sinnet hvarken bekymmer, förebråelser, farhågor
eller önskningar! Hvad det var härligt! Och nu?
Min Gud, hvad allt nu var pinsamt och svårt!
48.
Då Nechljudof vaknade morgonen därpå, mindes
han allt, som händt dagen förut, och han greps
af ångest. Men trots denna bäfvan var han mer
än någonsin besluten att fullgöra, hvad han börjat.
Med denna känsla af medvetande om sin plikt
begaf han sig hemifrån till Maslennikof, för att
be denne bevilja honom tillstånd att i fängelset
besöka, icke blott Katjuscha, utan också gumman
Menschof med son, om hvilka Katjuscha talat;
dessutom ville han också anhålla om ett samtal
17. — Uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
