Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
273
de hade aldrig blifvit tilltalade, men nu hade de
blifvit gripna och setat inspärrade här öfver en
månad som brottslingar.
»Vi äro allesammans stenarbetare och tillhöra
samma artel. De säga, att guvernementsfängelset
hemma har brunnit upp. Men det rå ju icke vi
för. Förbarma er öfver oss, för Guds skull.»
Nechljudof hörde på, men uppfattade nästan
icke alls, hvad den vackre gamle bonden sade,
därför att hela hans uppmärksamhet var tagen i
beslag af en stor, mörkgrå, mångfotad lus, som
kröp mellan skäggstråna på stenarbetarens kind.
»Hur är det möjligt? Endast för en sådan
orsaks skull?» sade Nechljudof, vänd till assistenten.
»Ja, de skulle skickas hem och tvingas att
bosätta sig där,» svarade denne.
Innan ännu assistenten talat ut, trängde sig
en liten mansperson, också i fångdräkt, fram ur
hopen och började med en massa sällsamma
grimaser tala om, hur de här blefvo oskyldigt pinade
och plågade.
»Värre än hundar.. .» började han.
»Seså, seså, kom icke med något onödigt
prat, utan tig — annars vet du . . .»
»Hvad vet jag,» utbrast förtviflad den lille
mannen. »Ha vi väl gjort oss skyldiga till något?»
»Tig!» skrek assistenten, och den lille mannen
tystnade.
»Är väl detta verkligen så?» sade Nechljudof
för sig själf, i det han skyndade Lit ur korridoren,
liksom löpande gatlopp mellan de hundratals ögon,
som blickade efter lionom ur dörrarna och från
mötande fångar.
18. — Uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
