Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
l.EÖ TOLSTOY.
»Hålla ni verkligen rent af oskyldiga
människor på detta sätt inspärrade?» utbrast
Nechljudof, då de kommo ut ur korridoren.
»Hvad vill ni, vi skola göra ? Men de ljuga
ju också mycket. Att höra dem, äro de
allesammans oskyldiga,» sade assistenten, »och sitta
inne, fastän de icke gjort en smula.»
»Meu dessa ha ju heller ingenting gjort.»
»De här må så vara. Men folket är verkligen
så fördärfvadt. Utan stränghet är det omöjligt.
Det finns farliga sällar, som det minsann icke
duger att sticka fingret i munnen på. I går till
exempel voro vi tvungna att bestraffa två stycken.»
»På hvad sätt bestraffa?» frågade Nechljudof.
»De fingo slita spö enligt order...»
»Men kroppsstraffet är ju afskaffade»
»Icke för dem, som dömts förlustiga sina
medborgerliga rättigheter. De äro underkastade
det.»
Nechljudof kom ihåg allt, hvad han sett dagen
förut, under det han väntade i förstugan, och
förstod, att bestraffningen ägt rum just då, och
åter öfverfölls han af den känsla af blandad
nyfikenhet, bedröfvelse, ovisshet och andligt, nästan
till kroppsligt öfvergående illabefinnande, som han
redan förut erfarit, men aldrig med sådan styrka
som nu.
Utan att höra på assistenten och utan att
se sig omkring, skyndade han ur korridorerna
och styrde sina steg till kontoret.
Uppsyningsmannen var i korridoren och hade, upptagen af
något annat göromål, glömt att kalla dit Vjera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
