Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPSTÅNDF.LSE.
287
viftar med svansen, gör sig till, hukar sig ner,
lägger öronen intill hufvudet och dansar
vansinnigt rundt. Detsamma var också Maslennikof
färdig att göra. Han lade icke märke till
Nechljudofs allvarliga min, hörde icke på, hvad han
sade, utan drog honom oemotståndligt med sig
in i salongen, så att det var omöjligt att icke
följa med.
»Affärerna sedan, jag skall göra allt, hvad
du vill,» sade Maslennikof, i det han med
Nechljudof gick genom salen. »Anmäl för generalskan,
att furst Nechljudof är här,» sade han i
förbigående till en lakej, och denne rusade förbi dem
in. »Vous n’avez qu’å ordonner. Mon du måste
ovillkorligen hälsa på min hustru. Jag fick så
mycket bannor, för att jag icke tog dig med
in sist.»
Lakejen hade redan hunnit anmäla, när de
trädde in, och Anna Ignatjevna, vice-guvernörskan,
»generalskan», som hon lät kalla sig, hälsade med
ett strålande småleende på Nechljudof öfver alla
de hattar och hufvuden, som omgåfvo henne borta
vid soffan. I andra ändan af salongen vid
tebordet sutto damer och stodo herrar — militärer
och civile, och det hördes ett oaflåtligt sorl af
manliga och kvinnliga röster.
»Etifin! Hvarför vill ni icke kännas vid oss?
Hvarmed ha vi förolämpat er?»
Med dessa ord, som förutsatte en förtrolighet
mellan henne och Nechljudof, hvilken aldrig funnits
spår af, mötte Anna Ignatjevna den inträdande.
»Äro ni bekanta? Ja. — Madame Bjäljabski,
Michail Ivanovitsch Tschernof. Sitt ner, litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
