Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
l.EÖ TOLSTOY.
närmare. Missi, venez donc à notre table. Ön vous
apportera votre the . . . Och ni . . . vände hon sig till
officern, som talade med Missi, och hvars namn
hon tydligen glömt, »vill ni icke också komma
hit. Behagar ni te, furste?»
»Nej, jag går icke alls in på det, icke alls,
hon älskade honom helt enkelt icke,» sade en
kvinnlig röst.
»Men hon älskade pastejer i stället.»
»Alltid skall ni då komma med ert dumma
skämt,» inföll skrattande ett annat fruntimmer i
hög hatt, blänkande af siden, guld och juveler.
»C’est excellent — de här våfüorna, och så
lättsmälta. Ge mig ett par till.»
»Skolen I resa snart?»
»Ja, det är i dag sista dagen. Det är därför,
vi kommit hit.»
»Det är en sådan härlig vår, det måste vara
bra skönt nu på landet.»
Missi såg mycket bra ut i hatt och en
mörk-randig klädning, som slöt så tätt till om hennes
smärta midja, som om hon varit född i den. Hon
rodnade, när hon fick se Nechljudof.
»Jag trodde, att ni rest bort,» sade hon.
»Jag skulle ha rest,» svarade Nechljudof, »men
har blifvit uppehållen af affärer. Jag är nu också
här för samma affärers skull.»
»Vill ni icke titta upp till mamma? Hon
längtar så mycket efter er,» sade lion, och då hon
kände, att hon ljög, och att han förstod det,
rodnade hon ännu djupare.
»Det hinner jag knappast,» svarade Nechljudof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
