Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
I.EO TOLSTOY.
förstås. Och sedan kunde hon också ha stannat
hos skogvaktarens, ruen det ville hon icke.»
»Jag ville fråga om barnet. Hon födde ju
ett barn hos er? Hvar är det?»
»Barnkräket, far lille, det skötte jag om, så
bra jag kunde. Hon var då mycket dålig, och
jag tillät henne icke att stiga upp. Jag både
döpte pojken, som sig bör, och skickade honom
till barnhuset. Ack ja, det är ju så svårt för en
sådan där liten ängel, när dess mor ligger för
döden. Andra göra på det sättet, att de icke
bry sig om barnet, utan låta det svälta ihjäl, men
jag tänkte som så: det är bäst att försöka hvad
man kan och skicka det till barnhuset. Pengar
fanns ju, och så skickade jag af det.»
»Blef det intaget också?»
»Ja, det blef det, men det dog med detsamma.
Hon sade, att som hon kom dit med det, så
dog det.»
»Hvilken hon?»
»Hon som förde dit det, en bondhustru från
Skorodnoje. Hon brukade åtaga sig sådant.
Ma-lanja hette hon, nu är hon död. Det var en kvinna,
som förstod att ställa det förståndigt! När de
kommo med ett barn till henne, så tog hon och
behöll det hemma hos sig och födde upp det, tills
hon fick en tre fyra stycken, som hon kunde föra
till barnhuset på en gång, ser du, far lille. Allt
hos henne var så bra inrättadt, — hon hade en
stor vagga, riktigt som ett sängställ för två, och
där lade hon dem allesammans. Det var ett
handtag på den också. Så lade hon dem där alla
fyra, med hufvudena åtskils, för att de icke skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
