Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
37 1
»Jag anser,» sade Nechljudof rodnande, »att
hvar och en har rätt att begagna jorden.»
»Ja, det förstås. Just så är det,» hördes
röster bland bönderna.
Nechljudof fortsatte. Afkastningen af jorden
måste fördelas mellan alla, därför erbjöd han dem
att taga jorden och för den betala ett pris, hvilket
de själfva bestämde, till det gemensamma
kapitalet, som också skulle tillhöra dem. Det hördes
alltjämt ord af gillande och samförstånd, men
böndernas hårda ansikten blefvo allvarligare och
allvarligare, och ögonen, som först blickat på
godsherren, sänkte sig nu mot marken, som om de
icke ville komma honom att blygas, då hans arga
list genomskådades af alla och han icke kunde
bedraga någon här.
Nechljudof talade tämligen klart, och bönderna
voro kloka karlar, men de förstodo honom icke
och kunde icke förstå honom af samma skäl, som
gjort, att icke heller förvaltaren på länge kunnat
begripa honom. De voro alldeles för fast
öfver-tygade om, att hvarje människa först och främst
hade sin egen fördel för ögonen. Beträffande
godsägarna visste de af generationers långa
erfarenhet, att de alltid endast tänkte på sin egen
vinning till förfång för bönderna. Om därför
godsherren lät sammankalla dem och föreslog dem
något nytt, så skedde detta naturligtvis endast
för att på något ännu listigare sätt än hittills
lura dem.
»Nå, hur är det? Hur mycket viljen I skatta
för jorden?» frågade Nechljudof,
»Hvarför behöfva vi då skatta för den? Det
3. — Uppståndelse. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
