Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
I.EO TOLSTOY.
och förundrade sig öfver, hur enkelt det var
alltsammans. Det kom sig däraf, att han icke längre
grubblade öfver, hvad det vid allt detta skulle bli
af honom själf.
Det intresserade honom alls icke, han tänkte
endast på, hvad som var att göra, hvad som borde
göras för de andra. Det var så underligt, —
hvad han behöfde för egen del, det kunde han
icke alls få klart för sig, men hvad som borde
göras för de andra, det visste han osvikligt. Det
stod fast som klippan för honom, att man måste
ge jorden åt bönderna, därför att det just var
bönderna, som behöfde den. Och lika visst var
det, att han icke finge öfvergifva Katjuscha, utan
måste hjälpa henne att fortfarande förbli i den
sinnesstämning, hon varit, då han sista gången
träffade henne. Han tviflade icke längre på, att
han måste studera, undersöka, klargöra för sig
och begripa allt hvad som rörde domsväsende och
straff. Han kände, att han därvidlag såge ting,
som icke andra sågo. Hvad det hela skulle leda
till, var honom oklart; klart var endast, att han
oundgängligen måste göra det och det och
ytterligare det, och denna fasta öfvertygelse gjorde
honom glad till mods.
Det svarta ovädersmolnet hade kommit allt
närmare. Man såg nu icke endast kornblixtar,
utan skarpa blixtar, som upplyste hela gården och
boningshuset med den fallfärdiga yttertrappan;
åskan hördes redan öfver hufvudet Alla fåglar
tystnade, men bladen började prassla, och en vind
kom till trappan, där Nechljudof satt, och fläktade
i hans hår. Det föll en droppe, en till; det började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
