Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
I.EO TOLSTOY.
öppna fönster, genom hvilka såplutsångan böljade
lit; sådana voro också två färgeriarbetare, som
Nechljudof mötte, nedsmorda af färg från topp
till tå, klädda i förskinn och med gamla
ned-kippade skor på de bara fötterna. Ärmarna voro
uppkaflade öfver de magra, solbrända, ådriga
armarna; de buro ett ämbar med färg och grälade
oafbrutet sinsemellan. Deras ansikten voro
präglade af trötthet och förbittring. Likadana ansikten
hade de neddammade körsvennerna, som sutto
och skakade på sina arbetsåkdon, och de trasiga,
pussiga karlar och kvinnor med barn, hvilka stodo
och tiggde i gathörnen. Likadana ansikten syntes
i de öppna krogfönstren, förbi hvilka Nechljudof
gick. Vid de snuskiga, med buteljer och teattiralj
belamrade småborden, mellan hvilka hvitklädda
uppassare kilade, sutto svettiga rödbrusiga karlar
med slöa ansikten, skränande och skrålande. En
satt vid fönstret och stirrade framför sig med
uppdragna ögonbryn och utskjutna läppar, som
om han försökt påminna sig något.
»Och hvarför ha de väl alla samlats hit?»
tänkte Nechljudof och insöp ofrivilligt på samma
gång som dammet, hvilket hvirflade upp af den
kalla blåsten, den öfverallt kringspridda fräna lukten
af färsk oljefärg.
På en af gatorna kom han i jämnbredd med
en fora, lastad med järnstänger, som skramlade
så förfärligt mot den ojämna stenläggningen, att
det gjorde ondt både i öronen och hufvudet på
honom. Han ökade farten för att komma om
lasset, då han plötsligt genom skramlet fick höra
sitt namn ropas. Han stannade och varseblef strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
