Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
71 1
snart komma före, och jag hoppas, att domen blir
upphäfd.»
»De få göra, hvilket de vilja. Det gör
detsamma nu,» sade hon.
»Hvarför nu?»
»Jo visst,» sade hon och såg honom ett
ögonblick frågande in i ögonen.
Nechljudof uppfattade svaret och blicken så,
som att hon undrade, om han skulle hålla fast
vid sitt beslut, eller om han genom hennes vägran
kommit på andra tankar.
»Jag vet icke, hvarför det gör er detsamma.»
sade han. »Men för mig är det verkligen
detsamma, om de frikänna er eller ej. Jag är i
hvarje fall beredd att göra, som jag sagt,» tillade
han beslutsamt.
Hon höjde hufvudet, och de svarta vindande
ögonen fäste sig på hans ansikte, på samma gång
de irrade förbi det, och hela hennes ansikte strålade
af glädje. Men hon sade något helt annat än
hvad hennes ögon uttryckte.
»Det tjänar ingenting till att säga så där,»
sade hon.
»Jag säger det, för att ni skall veta det.»
»Allt det där är redan taladt nog om, och
det är ingenting vidare att säga,» förklarade hon,
i det hon med möda återhöll ett småleende.
Inne från sjuksalen hördes något buller och
ljudet af ett barns gråt.
»De ropa mig visst,» utbrast hon och såg
sig oroligt omkring.
»Nå, farväl då,» sade han.
Hon låtsade icke märka hans utsträckta hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
