Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
73 1
igen. Flere gånger under dagens lopp, så snart
hon blef ensam, drog Katjuscha fram porträttet
en smula ur kuvertet och betraktade det, men
först på kvällen, då hon slutat sitt dagsgöra och
var ensam i det lilla rummet, där hon och en
annan undersköterska sofvo, tog hon fram det helt
och hållet ur kuvertet och betraktade länge
oaf-vändt det urblekta, gulnade kortet. Hon såg med
förtjusning på hvarje liten detalj, både af ansiktena
och kläderna och trappstegen upp till balkongen
och buskarna, mot hvilkas bakgrund hans och
hennes och fastrarnas gestalter aftecknade sig, och
framför allt kunde hon icke se sig mätt på sitt
eget unga, vackra ansikte med håret, som ringlade
sig kring pannan. Hon stirrade på det, så att
hon icke märkte, att hennes kamrat kom in i
rummet.
»Hvad är det där? Har du fått det af honom?»
frågade den fetlagda, godmodiga undersköterskan,
i det hon lutade sig ner öfver porträttet. »Icke
skall det väl vara du heller?»
»Hvem annars?» svarade Katjuscha leende
och såg kamraten in i ansiktet.
»Och hvem är det? Han själf? Är det där
hans mor?»
»Hans faster Kände du verkligen icke igen
mig?» frågade Katjuscha.
»Hur skulle jag kunna det? Det hade jag
aldrig i lifvet gjort. Det är ju ett helt annat
ansikte. Det är väl, tänker jag, sina tio år, sedan
det där togs.»
»Icke några år, ett helt lif,» sade Katjuscha,
och all hennes liflighet försvann. Ansiktet fick ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
