Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
I.EO TOLSTOY.
dystert uttryck, och ett djupt veck bildade sig
mellan ögonbrynen.
»Hur så, ditt lif har ju varit bekvämt nog.»
»Bekvämt, ja,» mumlade Katjuscha, i det hon
slöt ögonen och skakade på hufvudet. »Värre än
straffarbete.»
»På hvad sätt då?»
»Från åtta på kvällen till fyra på morgonen.
Och det hvarje dag.»
»Hvarför öfvergaf du det icke då?»
»Om man också vill det, så är det omöjligt.
Men hvad tjänar det till att tala om det!» skrek
Katjuscha, i det hon flög upp, kastade porträttet
i bordslådan och, med möda återhållande de bittra
tårarna, rusade ut i korridoren och slängde igen
dörren efter sig. Under det hon sett på porträttet,
hade hon känt sig sådan, som hon var afbildad
där, och drömt om, hur lycklig hon var då och
ännu en gång skulle kunna bli tillsammans med
honom. Men kamratens ord påminde henne om
hvad hon var nu — påminde heDne om hela
fasan af detta lif, hvilken hon nog dunkelt känt
redan förut, fastän hon icke velat tillstå det för
sig. Först nu påminde hon sig lifligt alla dessa
förskräckliga nätter, i synnerhet en natt under
fastlagen. Hon kom ihåg, hur hon i en urringad,
af vin nerfläckad röd sidenklädning, med ett rödt
band i det utslagna håret, trött, slapp och rusigt
efter att ha följt gästerna ut klockan tre på natten
under ett uppehåll mellan danserna satte sig
bredvid den magra, knotiga, finniga pianospelerskan,
som ackompagnerade violinisten, och började be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
