Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
93 1
ett ensligt, sorgligt lif, fastän hon nu på sista
tiden funnit en förströelse i evangelismen, — på
möten hos Aline och grefvinnan Katerina Ivanovna.
Vladimir Vasiljevitsch’s son åter — en godlynt
junker, som redan vid femton års ålder haft skägg
på hakan och då börjat rumla och svira, hvilket
han fortsatt med till sitt tjugonde år — hade
blifvit körd hemifrån, därför att han aldrig tog
någon examen och komprometterade fadern, genom
att göra skulder och umgås i dåligt sällskap.
Fadern betalade en gång en skuld af 230 rubel
för sonen och en annan gång 600 rubel, men
förklarade för honom, att det var sista gången, och
att om han icke bättrade sig, skulle han — fadern
— köra honom ur huset och bryta alla förbindelser
med honom. Långt ifrån att bättra sig, gjorde
sonen nya skulder, uppgående till tusen rubel, och
fördristade sig att säga, att det ändå bara var en
plåga för honom att vara hemma. Då lät Vladimir
Vasiljevitsch sonen veta, att han kunde bege sig,
hvart han behagade, och att han icke längre vore
hans son. Från det ögonblicket låtsade Vladimir
Vasiljevitsch, som om han icke hade någon son, och
de hemmavarande vågade aldrig tala med honom om
denne. Och Vladimir Vasiljevitsch var fullt och
fast öfvertygad om, att han inrättat sitt familjelif
på bästa sätt.
Med sitt vanliga vänliga och en smula
spefulla leende — det ofrivilliga uttrycket af hans
medvetande om sin öfverlägsenhet öfver de flesta
andra i allt, som var »comme il faut» — stannade
Wolff i sin promenad, hälsade på Nechljudof och
ögnade igenom rekommendationsbrefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
