Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
101 1
»Hvad är namnet?» frågade han, i det han
med ovanligt lätta och gratiösa steg gick från
fruntimren till Nechljudof.
Nechljudof presenterade sig.
»Baronen har talat om er. På ögonblicket.»
Adjutanten gick fram till en stängd dörr och
öppnade den för ett gråtande, sorgklädt fruntimmer,
som med sina knotiga fingrar sökte draga ner
floret för att dölja tårarna.
»Var så god,» vände sig den unge
ämbetsmannen till Nechljudof och gled med sina lätta
steg fram till kabinettsdörren, som han öppnade,
och blef därpå stående.
Vid inträdet i kabinettet fann sig Nechljudof
i närvaro af en undersätsig herre, som satt i en
länstol vid det stora skrifbordet och gladt blickade
framför sig. Det godmodiga ansiktet, hvars
blomstrande rodnad stack af mot de hvita ögonbrynen
och mustascherna, upplystes af ett vänligt leende
vid åsynen af Nechljudof.
»Det gläder mig mycket att få se er, jag var
gammal bekant och vän till er mor. Jag har
också sett er som pojke och sedan som officer.
Seså, sitt ner och berätta, hvarmed jag kan vara
er till tjänst. Ja, ja,» upprepade han, strykande
sitt kortklippta gråa hår, under det Nechljudof
berättade Fedosja’s historia. »Vidare, vidare, jag
förstår mycket väl . .. ja, ja, det är i sanning
rörande. Hur är det, har ni lämnat in någon
nådeansökan?»
»Jag har en nådeansökan färdig,» sade
Nechljudof och tog fram den ur fickan, »men jag ville
först be er att fästa särskildt afseende vid detta mål.»
7. — Uppståndelse. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
