Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
135 1
Den natten, då Nechljudof lagt sig och släckt
ljuset, kunde han icke somna på länge. Då han
tänkte på Katjuscha, på senatens beslut och på
att han i alla fall beslutit att följa henne, samt
på att han afstått från sin rätt till jorden, stod
plötsligt, liksom till svar på dessa frågor, Mariettes
ansikte framför honom, hennes suck och blick,
när hon sade: »när skall jag väl återse er?»
hennes småleende, — och det så klart, att han
tyckte sig se henne och själf smålog. »Gör jag
rätt i att fara till Sibirien? Och har jag gjort
rätt i att afstå från mina rikedomar?» frågade
han sig.
Och i den ljusa petersburgsnatten, som lyste
in genom den icke fullt nedfällda rullgardinen
blefvo svaren på dessa frågor sväfvande och
obestämda. Allt trasslade in sig i hans hufvud.
Han sökte åter framkalla sin förra sinnesstämning
och minnas sin förra tankegång, men dessa tankar
hade icke längre samma öfvertygande kraft som
förut.
»Men har jag då plötsligt kommit på andra
tankar och äger icke längre kraft att lefva
därefter, — ångrar jag, att jag handlat rätt?»
frågade han sig, och i sin oförmåga att ge svar härpå,
greps han af en sådan känsla af saknad och
förtviflan, som han icke erfarit på länge, och
somnade i samma tunga sömn, som han fordom plägade
efter en stor förlust på spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
