Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
I.EO TOLSTOY.
»Hon var inblandad i sammansvärjningen. En
mycket begåfvad kvinna.»
Hon öppnade dörren från korridoren och förde
Nechljudof in i ett litet rum, där på soffan
framför bordet satt en tämligen liten, fyllig ung flicka
i randig bomullsblus och med lockigt ljust hår,
som ringlade sig kring hennes runda, påfallande
bleka ansikte, hvilket hade stark likhet med
moderns. Midt emot henne satt, framåtlutad i
länstolen, en ung man med små svarta mustascher
och kort hakskägg, klädd i en rysk bondskjorta
med broderad krage. De voro tydligen bägge så
fördjupade i samtalet, att de sågo upp, först då
Nechljudof kommit in genom dörren.
»Lida, furst Nechljudof, han som ...»
Den bleka unga flickan for nervöst upp, strök
en motsträfvig hårlänk bakom örat och fäste
förskräckt sina stora grå ögon på den inträdande.
»Alltså är ni den förfärliga kvinna, för hvilken
Vjera Efremovna fällt förbön,» sade Nechljudof
leende och räckte fram handen.
»Ja, det är jag,» sade Lydia med ett vänligt,
barnsligt småleende, som blottade en rad af vackra
hvita tänder. »Det var moster, som så gärna ville
träffa er. Moster I» ropade hon, vänd åt dörren,
med mild, behaglig stämma.
»Vjera Efremovna var mycket ledsen öfver
er arrestering,» sade Nechljudof.
»Här, eller kanske ni sitter bättre här,» sade
Lydia och visade på den mjuka, nötta länstolen,
från hvilken den unge mannen nyss stigit upp.
»Min kusin Sacharof,» sade hon, då hon märkte
Nechljudofs blick på den unge mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
