Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
I.EO TOLSTOY.
»Det var så förfärligt därför att ...» började
hon, men afbröts plötsligt af en konvulsivisk
snyftning, flög upp från soffan och rusade lit ur
rummet. Modern följde efter henne, men kora
snart tillbaka och förklarade, att Lidotschka vore
mycket upprörd och icke kunde komma ut igen.
»Och hvarför är detta unga lif förstördt?»
sade mostern, »Det smärtar isynnerhet mig så
djupt, eftersom jag är den ofrivilliga orsaken.»
»Med Guds hjälp skall landtluften göra henne
frisk igen,» sade modern; »vi skola skicka ut
henne till far.»
»Ja, om icke ni hade varit, skulle hon
alldeles gått under,» sade mostern. »Ännu en gång
tack. Jag ville träffa er för att be er öfverlämna
ett bref till Vjera Efremovna,» och hon tog upp
ett bref ur fickan. »Det är icke försegladt, utan
ni kan läsa det och rifva sönder eller lämna fram
det, hvilketdera ni finner mest öfverensstämmande
med edra åsikter. Det finns ingenting
komprometterande i det,» tillade hon.
Nechljudof tog brefvet och lofvade lämna
fram det, hvarpå han steg upp och tog afsked.
Hemkommen, förseglade han brefvet, utan att
läsa det, och beslöt att framlämna det till sin
adress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
