Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
143 1
26.
Nechljudof skulle egentligen ha rest samma
afton, men han hade lofvat Mariette att komma
till henne på teatern, och fastän han visste, att
han icke borde göra detta, begaf han sig likväl
dit, i det han intalade sig själf, att han vore
bunden af sitt gifna ord. Utom att han längtade
att ännu en gång återse Mariette ville han, som
han trodde, för sista gången komma i beröring med
den värld, som förut stått honom så nära och
nu blifvit honom så främmande.
»Kan jag väl stå emot dess lockelser?» tänkte
han, icke fullt ärlig mot sig själf. »Det vill jag
se för sista gången.»
Efter att ha klädt om sig i frack, anlände
han till andra akten af den evinnerliga »Dame
aux camélias», i hvilken en främmande
skådespelerska på ännu ett nytt sätt visade, hur en
lungsiktig kvinna dör.
Teatern var fullsatt, och Nechljudof visades
genast till Mariettes loge med den ifriga
uppmärksamhet, man var skyldig den, som frågade
efter en så framstående person.
I korridoren stod en livréklädd betjänt, som
bugade sig som för en gammal bekant och
öppnade dörren till logen.
Raderna af stående och sittande figurer i de
motsatta logerna, ryggarna af de närmast sittande,
de gråa, gråspräckliga, flintskalliga och pomaderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
