Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
147 1
också en blick på hennes ansikte. Det var vackert,
fastän tydligen sminkadt, och hon smålog åt
Nechljudof, i det hon blixtrade med ögonen. Och
besynnerligt nog tänkte Nechljudof genast på
Mariette, därför att han åter erfor samma känsla af
åtrå och motvilja som på teatern. Förargad på
sig själf, skyndade han hastigt förbi henne, vek
af in på Morskaja och gick ut på kajen, där han
till poliskonstapelns förvåning började gå af och an.
»På samma sätt smålog också hon på teatern
emot mig, när jag trädde in,» tänkte han, »och
samma betydelse låg i bägges småleende.
Skillnaden är endast, att denna talar rent ut. Den
andra ställer sig, som om hon icke skulle tänka
på sådant, utan lefva i den mest upphöjda,
förfinade känslosfär och är dock i grund och botten
likadan. Den här är åtminstone sann, den andra
åter ljuger.» Nechljudof kom plötsligt ihåg sitt
förhållande till adelsmarskalkens hustru, och en
mängd af minnen, som han blygdes öfver, stormade
in på honom. »Djuriskheten hos människan är
vidrig,» tänkte han, »men då den uppträder i sin
oförfalskade gestalt, ser man den från höjden af
sitt andliga lif och föraktar den, och vare sig
man faller eller står emot, förblir man, sådan man
var; men då denna samma djuriskhet döljer sig
under en skenbart estetisk, poetisk täckmantel
och fordrar, att man skall böja knä för den, då
går man helt och hållet upp däri, gör djuret till
sin gud och kan icke längre skilja godt från
dåligt. Det är det förfärliga.»
Och liksom det icke denna natt låg något
lugnande, rogifvande mörker öfver jorden, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
