Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
I.EO TOLSTOY.
en obestämd, onaturlig, dyster dager, hvars källa
man icke såg, så fanns icke heller i Nechljudofs
sinne längre något rogifvande okunnighetens mörker.
Allt var klart. Det var klart för honom, att allt,
som anses viktigt och godt, var betydelselöst eller
vidrigt, och att all denna glans och yppighet dolde
gamla, till vanor blifna förbrytelser, hvilka icke
blott förblefvo ostraffade, utan triumferade och
utsmyckades med all den skönhet, människor kunna
upptänka.
Nechljudof ville glömma detta, icke se det,
men han kunde icke annat än se. Fastän han
icke såg källan till det ljus, som uppenbarat allt
detta för honom, lika litet som han såg källan
till den dager, som hvilade öfver Petersburg, och
fastän ljuset själft föreföll honom obestämdt,
onaturligt och dystert, kunde han icke undgå att se
det, som detta ljus uppenbarade för honom, och
han var på samma gång glad och ångestfull till
mods.
27,
Vid återkomsten till Moskva begaf sig
Nechljudof först af allt till fängelselasarettet för att
meddela Katjuscha den sorgliga nyheten, att senaten
stadfäst domstolens beslut, och att hon måste göra
sig i ordning att fara till Sibirien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
