Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
169 1
att det var allt för stort, ensamt och dystert för
mig. Och jag behöfver ingenting utaf det, så att
du kan taga alltsammans, — möblerna och alla
sakerna.»
»Ja, Agrafena Petrovna sade mig det. Jag
var där. Jag är dig mycket tacksam. Men ...»
I detsamma kom hotelltjänaren in med en
tebricka af silfver.
De tego, under det kyparen ordnade teattiraljen.
Natalja Ivanovna gick till länstolen framme vid
det lilla bordet och serverade te. Nechljudof teg
fortfarande.
»Seså, Dmitri, jag vet alltsammans,» sade
Natascha beslutsamt och såg på honom.
»Nå, det gläder mig mycket, att du vet det.»
»Hoppas du verkligen att kunna rädda henne
efter ett sådant lif?» frågade Natalja Ivanovna.
Han satte sig på en liten rakryggad stol och
lyssnade uppmärksamt till henne, i det han
bemödade sig att förstå och svara henne på bästa
sätt. Den sinnesstämning, som det sista samm
anträffandet med Katjuscha framkallat, varade ännu
och fyllde hans själ med stilla glädje och välvilja
för alla människor.
»Det är icke henne, jag vill rädda, utan mig
själf,» svarade han.
Natalja Ivanovna suckade.
»Det finns andra medel än ett giftermål.»
»Men jag anser, att det är det bästa;
dessutom inför det mig i en värld, där jag kan vara
till nytta.»
»Men jag tror icke, att du kan bli lycklig,»
sade Natalja Ivanovna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
