Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
I.EO TOLSTOY.
icke bli afbruten, när han talade, hörde icke på
Nechljudof, utan fortfor till dennes stora förargelse
att tala på samma gång som han.
»Jag kan icke heller gå in på, att domstolen
har till uppgift att uppehålla den bestående
ordningen. Domstolen fullföljer sina ändamål, som
äro antingen förbättrandet ...»
»En skön förbättring i fängelserna,» insköt
Nechljudof.
»Eller aflägsnandet,» fortsatte Ignatij
Nikiforovitsch hårdnackadt, »af de fördärfvade och
vilddjurslika människor, som hota samhällets bestånd.»
»Det är just saken, att domstolen hvarken
gör det ena eller det andra. Samhället har inga
medel att göra detta.»
»Hur så? Jag förstår icke,» frågade Ignatij
Nikiforovitsch med ett tvunget leende.
»Jag menar, att af verkligt förnuftiga straff
ges det endast två, — de som användes förr i
tiden, kroppsstraffet och dödsstraffet, men hvilka
till följd af sedernas förmildring allt mer och mer
gått ur bruk,» sade Nechljudof.
»Det var nytt och förvånande att höra det
från er!»
»Ja, det är förnuftigt att aga en människa,
för att hou icke vidare skall göra sig skyldig till,
hvad hon blifvit agad för; och fullt förnuftigt är
det också att hugga hufvudet af en för samhället
skadlig och farlig medlem. Båda dessa straff ha
en förnuftig mening. Men hvad är det för mening
i att inspärra en genom sysslolöshet och dåliga
exempel fördärfvad människa i ett fängelse för
att lefva i sorglös och tvungen sysslolöshet midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
