Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
I.EO TOLSTOY.
henne, om hon fått de saker, han skickat henne.
Det var mycket varmt, icke en fläkt rörde sig,
och det af tusentals fötter upprörda dammet stod
hela tiden som ett tjockt moln öfver fångarna,
hvilka marscherade fram midt på gatan. De gingo
fort, och Nechljudofs trögfotade häst hann endast
långsamt fatt dem. Led efter led tågade där
fram obekanta varelser af sällsamt och hemskt
utseende, svängande med de lediga armarna i
takt med stegen, som om de ville visa, att de
voro vid godt mod. De voro så många, de voro
så lika, och de uppträdde under så besynnerliga
förhållanden, att det föreföll Nechljudof, som om
de icke varit människor, utan några andra slags
underliga, hemska varelser. Detta intryck gaf
först med sig, då han bland straffångarna kände
igen den för mord dömde Fedorof och bland de
deporterade komikern Ochotin och en annan
landstrykare, som vändt sig till honom. Nästan alla
fångarna sågo upp, när droskan for förbi dem, och
sneglade på den däri sittande herrn, som så
uppmärksamt betraktade dem. Fedorof sträckte på
hufvudet, till tecken att han känt igen Nechljudof,
Ochotin blinkade, men hvarken den ena eller den
andra hälsade, ty det trodde de icke var tillåtet.
När Nechljudof kommit i jämnbredd med kvinnorna,
varseblef han genast Katjuscha. Hon gick i andra
ledet. Längst ut gick en rödbrusig, svartögd,
kortbent, ful kvinna, med fångrocken hårdt
åtdragen kring midjan, — det var Skönheten; bredvid
henne gick en kvinna i hafvande tillstånd, som
med ansträngning släpade benen efter sig, och
den tredje var Katjuscha. Hon bar en påse öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
