Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32 - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
187 1
gamla, kraftlösa benen, tills slutligen en kvinna,
som redan satt på vagnen, räckte honom handen
och drog honom upp.
Då vagnarna blifvit fullastade med påsar och
alla, som fått tillstånd därtill, satt sig upp på
påsarna, tog officern af sig mössan, torkade med
näsduken pannan, flintskallen och den tjocka röda
halsen, samt gjorde korstecknet.
»Framåt marsch!» kommenderade han.
Gevären klirrade, fångarna togo af sig mössorna
och korsade sig, vännerna, som kommit för att
följa dem, tillropade dem något, fångarna ropade
något tillbaka till svar, från kvinnorna höjdes ett
tjut, och konvojen satte sig i rörelse, omgifven af
soldaterna, i samma ordning, hvari den tågat ut
genom fängelseporten, rörande upp dammet med
sina fjättrade fötter. Efteråt följde vagnarna, högst
upp på en af hvilka satt en i schalar inlindad
kvinna, som oaflåtligt snyftade och tjöt.
33.
Tåget var så långt, att först då de främsta
redan försvunnit ur sikte, satte sig vagnarna i
rörelse. Samtidigt steg Nechljudof upp i droskan,
som väntat på honom, och befallde kusken att
köra fatt konvojen, så att han kunde se, om han
hade några bekanta bland de manliga fångarna
och, om han lyckades upptäcka Katjuscha, fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
