Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
209 1
tillade hon, pekande på den närmaste vagnen,
hvarifrån alltjämt samma jämmerrop hördes.
»Ni frågade, om det icke var något, som
behöfdes,» sade Katjuscha, bemödande sig att
återhålla ett fröjdfullt leende; »skulle icke den där
kvinnan kunna bli kvarlämnad, hon j>inas så.
Man borde säga åt befälet.»
»Ja, jag skall säga till.»
»Och så, skulle det icke vara möjligt, att hon
finge träffa Tarass, sin man,» tillade hon, visande
med blicken på Fedosja. »Han följer ju med er.»
»Inga samtal äro tillåtna, min herre,» hördes
plötsligt en underofficers röst. Det var icke den
samme, som släppt fram Nechljudof.
Nechljudof aflägsnade sig och gick för att
leta reda på befälhafvande officern och be honom
för barnsängskvinnan och Tarass, men det dröjde
länge, innan han kunde få tag på honom, och
innan han kunde få något svar af soldaterna.
Dessa hade förtvifladt brådtom, — några förde bort
en fånge någonstädes, andra sprungo för att köpa
sig proviant till resan och installera sin packning,
de tredje lyssnade till befallningarna från ett
fruntimmer, som skulle följa med konvojofflcern och
svarade ovilligt på Nechljudofs frågor.
Först efter andra ringningen fick Nechljudof
syn på konvojofflcern. Han stod med uppdragna
axlar, strykande på mustascherna, och talade med
fältväbeln.
»Är det något särskildt ni önskar’?» frågade
han Nechljudof.
»Det är en kvinna, som håller på att föda ett
barn i en af vagnarna, och därför trodde jag att...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
