Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
217 1
stirrrade på den kupé, dit furstinnan Kortschagin
blifvit inburen. De öfriga hade skingrat sig åt
olika håll. Försenade passagerare sprungo
brådskande framåt perrongen, konduktörerna slogo igen
dörrarna och tillsade de resande att intaga sina
platser och de andra att gå ut.
Nechljudof steg upp i den af solen
genomglödgade illaluktande vaggongen, men gick genast
lit på platformen.
Natalia Ivanovna stod i sin moderna dräkt
framför vagnen med Agrafena Petrovna bredvid
sig och sökte tydligen ett samtalsämne, som hon
icke fann. Hon kunde icke ens säga: »écrivez», ty
hon och brodern hade i alla tider gjort sig lustiga
öfver denna gängse afskedsfras. De ord, som
växlats om penningaffärerna och arfvet, hade med
ens förstört det ömma syskonförhållande, som
börjat uppkomma mellan dem. De kände sig
båda nu främmande för hvarandra. Natalia
Ivanovna var därför glad, när tåget satte sig i rörelse
och hon nickande och med sorgset kärleksfull min
icke hann säga något annat än: »Farväl, farväl,
Dmitri.» Men så fort vagnen var borta, tänkte
hon endast på, hur hon skulle meddela mannen
sitt samtal med brodern, och hennes ansikte blef
bekymradt och allvarsamt.
Och fastän Nechljudof icke hyste annat än
de bästa känslor för systern och icke dolde något
för henne, kände han sig likväl nu besvärad och
illa till mods i hennes sällskap och ville så fort
som möjligt komma ifrån henne. Han kände, att
hon icke längre vore den Natascha, som en gång
stått honom så nära, utan endast en honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
