Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37 - 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
I.EO TOLSTOY.
främmande och motbjudande mans slafvinna. Han
såg detta så klart, därför att hennes ansikte lyst
upp af ett särskildt intresse, först då han talade
om, hvad som intresserade hennes man —
öfver-låtandet af jorden åt bönderna och arfvet. Och
detta bedröfvade honom.
38.
HetUin i den af solen under hela dagen
genomglödgade och af folk fyllda tredje-klassvagnen var
så kväfvande, att Nechljudof icke gick in i kupén,
utan stannade kvar ute på platformen. Men icke
heller där fanns någon luft, och han kunde först
andas ut, då tåget kommit förbi husraderna, och
det började blåsa emot af farten. »Ja, de ha
dödat dem,» upprepade han för sig själf de ord,
han sagt åt systern.
Och för hans fantasi framträdde som det
lifligaste af alla dagens intryck det vackra
ansiktet på den andra af de stupade fångarna, med
det leende uttrycket kring läpparna, det stränga
draget öfver pannan och det lilla, fasta örat
nedanför den rakade, blåaktiga hjässan. »Och det
förfärligaste af allt är, att de dödat honom, och
att ingen vet, hvem som gjort det. Men dödat
honom ha de. Det var på Maslennikofs order,
han fördes ut, han som alla de andra. Men
Maslennikof gjorde troligen endast, som han alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
