Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
I.EO TOLSTOY.
han. ’Nil ha vi icke tid till annat,’ sade han,
’för rågen måste skäras. Den står där genom
Guds nåd så präktig och tung, att den alldeles
trasslat ihop sig och lagt sig ner, och du och
Tarass måste gå i morgon dag och skära den.’
Och från det ögonblicket tog hon i tu med arbetet,
bror lille, och hon arbetade så, att man kunde
häpna åt det. Vi hade då tre desjätiner på
arrende, och både rågen och hafren stodo så
präktiga, så det var en lust att se. Jag skar, hon
band, och så skylade vi bägge. Jag är flink nog
i arbetet och icke rädd för att taga i, men hon
var ändå flinkare i allt, hvad hon tog sig för, —
ung och stark och behändig. Och så dan med
arbetet blef hon, bror lille, att jag riktigt måste
gräla på henne. Vi kunde komma hem med svullna
fingrar och värkande armar, så trötta, så att vi
riktigt behöfde hvila, men hon, hon gaf sig icke
ro att äta kvällsvard en gång, utan sprang ut i
ladan för att göra i ordning kärfband till
morgondagen. Sådan hade hon blifvit!»
»Nå, var hon vänlig mot dig också?» frågade
trädgårdsmästaren.
»Tala icke om det, det var så väl mellan oss,
att vi voro som ett hjärta och en själ. Hvad jag
än tänkte på, så förstod hon det genast. Till
och med mor, som var så ond på henne, sade:
’Det är, som om de bytit bort Fedosja för oss,
hon är som en helt annan människa.’ En gång
när hon och jag var efter kärfvar, så satte vi oss
ner på en, bredvid hvarandra och jag frågade
henne: ’Hur kunde du komma på den tanken att
göra så där, Fedosja?’ frågade jag. —- ’Jo,’ sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
