Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40 - 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
231 1
hon, ’jag trodde, att jag icke ville lefva tillsammans
med dig. Jag trodde, att jag hellre ville dö än
göra det.’ — ’Nå, men nu?’ sade jag. — ’Nu,’
sade hon, ’bor du i mitt hjärta.’» Tarass tystnade
och skakade på hufvudet med fröjdfull förvåning.
»Så fort säden var inbärgad, for jag bort för att
blöta hampa,» fortsatte han efter ett ögonblick,
»och då jag kom hem, var där en kallelse från
domstolen — hon skulle dömas. Och vi hade
glömt hela saken, som hon skulle dömas för.»
»Ja, det är djäfvulens funder,» sade
trädgårdsmästaren, »kan väl en människa hitta på att så
där förgöra själen. Det var just en hos oss . . .»
och han tänkte börja en historia, men i detsamma
stannade tåget.
»Det är en station,» sade han, »kom, skola
vi skaffa oss något att dricka.»
Samtalet afbröts, och Nechljudof gick efter
trädgårdsmästaren ut på den våta perrongen.
41.
*>
Innan Nechljudof ännu lämnat vaggongen,
varseblef han på stationsgården några präktiga
ekipage, förspända med fyrspann och trespann af
vackra, välfödda hästar, och då han kom ut på
perrongen, såg han framför första klassens vagn
en klunga människor, bland hvilka i synnerhet
märktes en högväxt fetlagd dam i regnkappa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
