Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
LEO TOLSTOY.
som visste detta, afhöllo sig därför, äfven om de
kände sig dragna till henne, från att visa detta
och umgingos med henne blott och bart som
kamrat; men obekanta visade sig ofta efterhängsna,
och mot dem försvarade hon sig, som hon plägade
berätta, genom sin stora kroppsstyrka, öfver hvilken
hon var särskildt stolt.
»En gång,» talade hon skrattande om för
Katjuscha, »var det en herre, som kom och
antastade mig på gatan och icke på några villkor
ville lämna mig i fred; då tog jag och ruskade
honom, så att han blef helt förskräckt och sprang
sin väg.»
Hon hade blifvit revolutionär, som hon
berättade, därför att hon allt ifrån sin barndom
känt motvilja för herrskapsfolkets lif och tyckt
om de arbetande klassernas, och hon hade
oupphörligt fått bannor, för att hon jämt var i
jungfrukammaren, köket eller stallet, men aldrig i för
maket.
»Hos kökspigorna och kuskarna hade jag roligt,
och hos de fina damerna och herrarna var det
bara tråkigt,» sade hon. »Sedan, när jag började
förstå, såg jag, att vårt lefnadssätt var alldeles
orätt och dåligt. Någon mor hade jag icke, min
far tyckte jag icke om, och när jag var nitton år,
lämnade jag hemmet tillsammans med en af mina
skolkamrater och blef arbeterska på en fabrik.»
Efter vistelsen på fabriken hade hon lefvat
på landet, och sedan flyttat till staden till ett
ställe, där det fanns ett hemligt tryckeri, blifvit
arresterad och dömd till straffarbete. Marja
Pav-lovna talade aldrig om detta själf, men Katjuscha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
