Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
LEO TOLSTOY.
oskyldiga, utan äfven alldeles ur stånd att skada
regeringen, kvarhöll man dem stundom i åratal i
fängelserna, där de ådrogo sig lungsot, blefvo
vansinniga eller begingo själfmord, och kvarhöll dem
endast därför, att man icke hade någon anledning
att släppa ut dem, hvaremot, de, om de funnos
till hands i fängelset, möjligen kunde behöfvas
för att klargöra någon fråga under ransakningen.
Alla dessa, ofta äfven från regeringens synpunkt
oskyldiga människors öde berodde af en gendarms,
en polisofficers, en åklagares, en
ransaknings-domares, en guvernörs, en ministers godtycke och
tillfälliga sinnesstämning, på om han hade brådt
om eller godt om tid. Hade en dylik tjänsteman
tråkigt eller ville utmärka sig, så gjorde han några
arresteringar, och sedan berodde det på hans eller
hans förmans sinnesstämning, om han kvarhöll de
arresterade i fängelset eller släppte ut dem. Och
beroende på, om förmannen också ville utmärka
sig, eller i hvilken ställning han stod till ministern,
förvisade han dem antingen till världens ända
eller kvarhöll dem i ensam cell eller lät döma
dem till döden, eller också kunde det hända, att
han frigaf ett eller annat fruntimmer, om man
bad honom därom.
Man förfor med dem som i krig, och de
begagnade naturligtvis samma medel, som man
använde gent emot dem. Och liksom krigsmän alltid
lefva i en atmosfer af allmän öfverskattning, som
icke blott för dem döljer brottsligheten i de
handlingar de begå, utan också framställer dessa
handlingar som ädla bedrifter, så omgåfvos också de
revolutionäre ständigt af en dylik atmosfer af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
