Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
23
öfverskärning från sina meningsfränder, i följd
hvaraf de grymma handlingar, de begingo med
risk att förlora friheten, lifvet och allt som är
människan dyrbart, framstodo för dem icke som
brottsliga, utan tvärtom som hjältemodiga. Detta
förklarade för Nechljudof det förvånande faktum,
att de till karakteren mildaste människor, som
voro ur stånd, icke blott att förorsaka en lefvande
varelse ett lidande, utan också att se det, helt
lugnt kunde förbereda sig att mörda människor
och nästan alla förklarade mordet i vissa fall vara
ett fullt lagligt och rättvist medel till själfförsvar
och uppnående af det högsta målet, som var det
allmänna bästa. Den höga tanke åter de hade
om sitt verk och följaktligen också om sig själfva,
härflöt helt naturligt ur den betydelse, regeringen
tillskref dem, och de hårda straff, hvarmed den
förföljde dem. De måste ha en hög tanke om
sig själfva, för att få kraft att uthärda, hvad som
pålades dem.
Då Nechljudof lärde känna dem närmare, fann
han, att de hvarken voro genomgående bofvar,
som somliga föreställde sig, eller genomgående
hjältar, som andra ansågo, utan att de voro
vanliga människor, bland hvilka det som öfverallt
fanns goda och dåliga och genomsnittsmänniskor.
Det fanns bland dem sådana, som blifvit
revolutionärer, därför att de uppriktigt ansågo sig skyldiga
att kämpa mot det bestående onda, men det fanns
också sådana, som blifvit det af egoistiska och
äregiriga bevekelsegrunder; de flesta hade dock
dragits dit af det för Nechljudof från hans
militärtid välbekanta begäret efter fara, efter att sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
