Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
LEO TOLSTOY.
»Jo tack, hon mår bra, jag skall just skaffa
henne litet vatten till teet,» sade Tarass och gick
in i familjerummet.
Nechljudof tittade in genom dörren. Hela
rummet var fullt af män och kvinnor både på och
under britsarna. Där stod som en tjock ånga från
alla våta kläder, som torkade, och hördes ett
oaflåtligt skrikande af kvinnoröster. Nästa dörr ledde
in till ungkarlarnas rum. Det var ännu fullare,
och i själfva dörren ända ut i korridoren stod en
bullersamt stojande klunga af fångar i våta kläder,
hvilka sinsemellan tycktes dela eller göra upp om
något. Konvojsoldaten förklarade för Nechljudof,
att det var fångstarosten, som lämnade ut de
kost-pengar, fångarna lånat af eller spelat bort till
hvarandra. Vid åsynen af soldaten och den fine
herrn tystnade de, som stodo närmast, och stirrade
fientligt på dem. I klungan lade Nechljudof märke
till en tukthusfånge, som han kände, Fedorof,
hvilken alltid hade bredvid sig en ung pojke, blek
och eländig, med uppdragna ögonbryn och svullet
utseende, samt till en obehaglig, koppärrig och
näslös lösdrifvare, om hvilken det påstods, att han
under en rymning djupt inne i de Sibiriska
skogarna slagit ihjäl en kamrat och ätit upp honom.
Lösdrifvaren stod i korridoren med den våta
fångrocken kastad öfver ena axeln och stirrade gäckande
och oförskämdt på Nechljudof, utan att gå ur
vägen för honom. Nechljudof gjorde en lof
omkring honom.
Hur välbekant än detta skådespel var för
Nechljudof, hur ofta han under loppet af dessa tre
månader än sett alla dessa fyra hundra tukthus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
