Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
41
Dessa bägge intryck, — surret af röster med
kedjornas skrammel och den förfärliga stanken
förenade sig hos Nechljudof till en plågsam känsla
af andligt illamående, som öfvergick till kroppsligt.
Och dessa två förnimmelser sammansmälte med
hvarandra och förstärkte hvarandra ömsesidigt.
Från förstugan, där det stod en stor, stinkande
så, en så kallad afträdestunna, ledde en korridor,
till hvilken dörrarna från rummen öppnade sig.
Första rummet var de gifta familjernas, det andra
ungkarlarnas, och i ändan af korridoren voro två
små rum, som de politiska fångarna fått sig
anvisade. Som etappstationen var inrättad för ett
hundra femtio personer och nu skulle hysa fyra
hundra femtio, var utrymmet så trångt, att en
mängd fångar, som icke fått plats i rummen,
trängdes i korridoren. Somliga sutto och lågo på
golfvet, andra gingo af och an med tomma eller
af kokhett vatten fyllda koppar. Bland dessa var
Tarass, som kom fram till Nechljudof och
vänskapligt hälsade på honom. Haus godlynta
ansikte var vanställdt af blåmärken på näsan och
under ögat.
»Hur är det fatt med dig?» frågade Nechljudof
»Å, det har varit ett litet krakel,» sade Tarass
leende.
»De göra icke annat än slåss,» sade
konvoj-soldaten föraktfullt.
»Det var för käringarnas skull,» tillade en
fånge, som gick efter dem. »Han kom ihop sig
med blinde Fedka.»
»Nå, hur är det med Fedosja?» frågade
Nechljudof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
