Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
LEO TOLSTOY.
men de öfriga britsarna lågo i skymning, och på
väggarna dansade dallrande skuggor.
Därinne voro de nu alla församlade, med
undantag af två af männen, som hade
provianteringen om hand och gått efter varmt vatten och
öfriga förråd. Där var Nechljudofs gamla bekanta,
Vjera Efremovna, ännu magrare och gulare än
förut, med sina stora skrämda ögon, den
uppsvällda ådern i pannan och det kortklippta håret,
klädd i grå kofta. Hon satt framför ett
tidningsblad med därpå utbredd tobak, som hon med
häftiga, tvära rörelser stoppade i cigarretthylsor.
Där var också Emilia Rantsef, en af de fångar,
Nechljudof tyckte bäst om, hvilken skötte det
gemensamma hushållet och äfven under de kinkigaste
förhållanden förstod att ge detta en kvinnligt
hem-treflig och tilldragande prägel. Hon satt bredvid
lampan med ärmarna uppkaflade öfver de solbrända,
vackra och smidiga armarna och torkade koppar
och fat, som hon ställde upp på en på britsen
utbredd handduk. Emilia Rantsef var en ung,
tämligen ful kvinna med ett klokt och mildt
ansiktsuttryck, som, när hon log, plötsligt fick
något gladt, käckt och omotståndligt vinnande öfver
sig. Med ett dylikt leende hälsade hon nu
Nechljudof.
»Vi trodde, att ni rent af gett er tillbaka till
Ryssland igen,» sade hon.
Där i skuggan, i det bortersta hörnet var
också Marja Pavlovna, som sysslade med en liten
hvithårig flicka, hvilken oafbrutet pladdrade med
sin näpna barnröst.
»Så bra att ni kom. Har ni träffat Katja?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
