Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
93
»Pick ni min biljett, och vill ni göra det?»
frågade Marja Pavlovna.
»Naturligtvis,» svarade Nechljudof, och då
han märkte ett misslynt uttryck i Kryltsofs
ansikte, gick han tillbaka till sin telega, klättrade
upp till det nedsuttna rottingssätet och började,
hållande sig fast i vagnskanten och skakande af
och an på den knaggliga vägen, åka om det en
verst långa tåget af grå fångrockar och korta pälsar,
hopfjättrade par om par. På motsatta sidan af
vägen kände han igen Katjuschas blå halsduk,
Vjera Efremovnas svarta kappa och Simonsons
stickade mössa och hvita ullstrumpor med de
däröfver spända remmarna. Simonson gick bredvid
kvinnorna och tycktes ifrigt tala om något.
Vid åsynen af Nechljudof nego kvinnorna för
honom, och Simonson lyfte triumferande på sin mössa.
Nechljudof hade ingenting särskildt att säga, utan
åkte förbi utan att stanna. När de åter kommo
ut på den slätare, mera hårdt tilltrampade midten
af vägen, körde skjutsbonden ännu fortare, men
måste oupphörligt vika af ner på de knaggliga
sidorna för att komma förbi alla forvagnar, som
voro på väg till staden.
Den af djupa hjulspår upplöjda vägen ledde
genom en mörk barrskog, som här och hvar lyste
gul af de ännu kvarsittande bladen på björkar
och lärkträd. Vid midten af skjutshållet slutade
skogen, på ömse sidor öppnade sig öde högslätter,
och man såg de förgyllda korsen och kupolerna
på ett kloster. Det hade blifvit alldeles klart,
solen stack upp öfver skogen, och de våta bladen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
