Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
LEO TOLSTOY.
vattenpussarna, kupolerna och korsen glittrade klart
i solskenet. Midt för i det blåaktiga fjärran
skimrade hvita berg. Trojkan körde genom en stor
by strax utanför staden. Bygatan var full af folk
— både ryssar och sibiriska infödingar i deras
underliga mössor och kaftaner. Fulla och nyktra
män och kvinnor trängdes larmande omkring
salustånden, krogarna och fororna. Stadens närhet
förspordes i allt.
Snärtande till den högra sidohästen med piskan
och sittande på sned på kuskbocken, så att
tömmarna hängde ner till höger, körde skjutsbonden,
som tydligen riktigt ville stoltsera, i stark fart
genom den stora bygatan och ner till floden, öfver
hvilken man forslades på färja. Färjan var midt
i den strida floden på väg öfver till den hitre
sidan, där ett par tiotal foror stodo och väntade.
Nechljudof behöfde icke vänta länge. Färjan, som
dragits högt upp mot strömmen, drefs af det strida
vattnet hastigt ned till landningsplatsen.
De högresta, bredaxlade, muskulösa och
fåordiga färjkarlarna i korta pälsrockar och stöflar
satte med vana och skickliga händer ut båtshakarna,
fäste dem i pålarna och drogo undan luckorna,
så att de på färjan stående fororna kunde föras
upp på stranden. Sedan börjades lastningen, och
färjan fylldes med vagnar och hästar, som stegrade
och sleto sig, rädda för vattnet. Då färjan var
full, och Nechljudofs telega med frånspända hästar
fått sin plats vid ena kanten, sköto färjkarlarna
för luckorna, utan att bry sig om bönerna från
dem, som icke fått plats, togo in båtshakarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
