Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20 - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
95
gåfvo sig af. På färjan var tyst, man hörde
endast trampet af färjkarlarnas fötter och oroliga
stampningar af hästhofvar.
21.
Nechljudof stod vid kanten af färjan, blickande
på den breda, strida floden. För hans fantasi
stodo två bilder, som blandade sig in i och
sammansmälte med hvarandra, — den döende
Krylt-sofs hufvud, som det låg där och ruskades af och
an på vagnen, och gestalten af Katjuseha, som
käckt skred framåt på vägkanten vid sidan af
Simonson. Det ena intrycket, det af den döende
Kryltsof, som icke var beredd att dö, utan
förbittrad däröfver, var plågsamt och sorgligt. Det
andra intrycket åter, — af den käcka lifskraftiga
Katjuseha, som vunnit en sådan mans kärlek som
Simonsons och nu stod trygg och säker på den
goda vägen, borde ha varit gladt och trösterikt,
men för Nechljudof var det plågsamt, och han
kunde icke öfvervinna denna känsla.
Från staden hördes den döfva, dallrande klangen
af kyrkklockor. Skjutsbonden, som stod bredvid
Nechljudof, och alla färjkarlarna togo den ena
efter den andra af sig mössorna och gjorde
korstecknet. Den ende, som icke korsade sig, var en
liten, trasig gubbe, som stod allra närmast relingen,
och som Nechljudof icke först lade märke till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
