Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25 - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
UPPSTÅNDELSE.
var. Engelsmannen afslöt sina anteckningar och
förklarade, att han ville se fångsalarna.
Nechljudof följde efter dem, trött och likgiltig.
26.
Efter att ha gått igenom förstugan och den
af en kväfvande stank uppfyllda korridoren,
inträdde uppsyningsmannen, engelsmannen och
Nechljudof, åtföljda af fångvaktarna, i den första
fångsalen. Där lågo redan alla fångarna på de i midten
uppradade britsarna. De voro ungefär sjuttio
stycken och lågo hufvud vid hufvud och sida vid
sida. Vid de främmandes inträde rusade de alla
upp, slamrande med bojorna, och ställde upp sig
vid britsarna, där man såg deras rakade hufvuden
blänka. Endast två förblefvo liggande, den ene
en ung man, som var blossande röd och tydligen
hade feber, och den andra en gubbe, som oafbrutet
stånkade och stönade.
Engelsmannen frågade, om den unge fången
länge varit sjuk. Uppsyningsmannen svarade, att
han sjuknat på morgonen, men att gubben länge
lidit af någon magåkomma, fast man hade
ingenstädes att göra af honom, då lasarettet längesedan
var öfverfullt Engelsmannen skakade ogillande
på hufvudet och sade, att han skulle vilja säga
dessa människor några ord, och bad Nechljudof
öfversätta, hvad han ämnade säga. Det visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
