Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
LEO TOLSTOY.
sig, att engelsmannen, utom det ena ändamålet
med sin färd —- beskrifningen af deportationen
till Sibirien och förvisningsorterna därstädes —
också hade en annan uppgift, — att predika
frälsningen genom tron och återlösningen.
»Säg, att Kristus hyste medömkan med dem
och älskade dem,» sade han, »och dog för deras
skull. Om de tro detta, bli de frälsta.» Medan
han talade, stodo alla fångarna tysta och
uppsträckta i ställning vid britsarna. »Säg dem, att
i denna bok,» slöt han, »står allt detta skrifvet.
Är det några, som kunna läsa?» Det visade sig
vara öfver tjugu stycken, som kunde det.
Engelsmannen tog fram ur sin väska några
inbundna exemplar af Nya Testamentet, och
muskulösa händer med grofva, svarta naglar sträcktes
emot honom om och öfver hvarandra. Han delade
lit två exemplar i detta rum och gick till det
följande.
Där mötte dem alldeles samma syn. Samma
kväfvande stank rådde; mellan fönstren hängde
på samma sätt en helgonbild, till vänster om
dörren stod en likadan stinkande så, och fångarna
lågo lika tätt hopklämda och rusade alldeles på
samma sätt upp och gjorde ställning vid deras
inträde. Också här var det tre, som icke stego
upp. Två reste sig i sittande ställning, men den
tredje förblef liggande och såg icke ens på de
inträdande; det var de sjuka. Engelsmannen höll
också här samma lilla tal och delade också här
ut två evangelier.
I det tredje rummet voro de sjuka fyra. På
engelsmannens fråga, hvarför man icke samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
