Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
129
Bredvid honom låg en gammal kvinna i hvit
underkjol och kofta, barfota, med en tunn, kort, liten
hårfläta, rynkigt, gult ansikte och hvass näsa. På
andra sidan om henne var ytterligare ett manligt
lik, klädt i något ljusgredelint. Färgen tycktes
Nechljudof välbekant.
Han gick närmare och såg på liket.
Ett litet, spetsigt, uppåtstruket skägg, en
vacker, kraftig näsa, hög hvit panna, tunt lockigt
hår. Han kände igen de välbekanta dragen och
kunde icke tro sina ögon. I går hade han sett
detta ansikte upprördt, förbittradt, lidande. Nu
var det lugnt, orörligt och hemskt vackert. Ja,
det var Kryltsof eller åtminstone hvad som var
kvar af hans kroppsliga tillvaro. »Hvarför har han
lidit? Hvarför har han lefvat? Förstår han väl
detta nu?» tänkte Nechljudof, och det föreföll
honom, som om det icke funnes något svar härpå,
som om ingenting funnes, utom döden, och han
greps af en plågsam beklämning. Utan att taga
afsked af engelsmannen, bad han en fångvaktare
följa sig ut på gården, och kännande ett
omotståndligt behof att vara ensam, för att tänka öfver
allt, hvad han erfarit denna afton, for han hem
till hotellet.
9. — Uppståndelse. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
