Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
LEO TOLSTOY.
läsa evangeliet, och att då alltid oklarheten i
dylika ställen stött honom bort. Han läste ytterligare
åttonde, nionde och tionde verserna om
förförelserna, om att de måste komma i världen, om straffet
af eldens helvete, hvari människorna skola kastas,
och om barnens änglar, som se den himmelske
Faderns ansikte. »Så synd att detta icke är
riktigt klart,» tänkte han, »man känner, att det
är något godt, det uttrycker.»
»Ty Människosonen har kommit för att frälsa
det förtappade. Hvad synes eder? Om en man
har hundra får och ett af dem farit vilse,
öfver-gifver han icke de nio och nittio på bergen och
går bort och söker efter det vilsekomna? Och
händer det så, att han finner det, sannerligen
säger jag eder: Han glädes mer öfver detta än
öfver de nio och nittio, som icke foro vilse. Så
är det ock icke eder himmelske Faders vilja, att
en enda af dessa små skall förtappas.» (Matth.
18. 11 — 14.)
»Ja, det är icke Faderns vilja, att de skola
förtappas, men likväl gå de under i hundratal och
tusental. Och det finns ingen utväg att rädda
dem,» tänkte han.
»Då gick Petrus fram och sade till honom:»
läste han litet längre fram. »Herre, hur ofta skall
min broder synda mot mig och jag förlåta honom
det? Månne ända till sju gånger? Då sade Jesus
till honom: Jag säger dig, — icke ända till sju
gånger, utan ända till sjuttio gånger sju.
»Fördenskull är himmelriket likt en konung,
som vill hålla räkenskap med sina tjänare. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
