Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
133
när han begynte räkna, fördes fram till honom
en som var skyldig honom tio tusen pund. Men
då han icke kunde betala, befallde husbonden,
att han och hans hustru och barn och allt hvad
han ägde skulle säljas och skulden betalas. Då
föll tjänaren ned och bad honom och sade: Herre,
haf tå!amod med mig, så skall jag betala dig allt.
Och husbonden förbarmade sig öfver tjänaren och
lät honom gå och efterskänkte honom hvad han
var skyldig.
»Men när denne tjänaren gick ut, fann han en
af sina medtjänare, som var skyldig honom hundra
penningar, och han tog fast honom och fattade
honom vid strupen och sade: Betala mig hvad du
är skyldig. Då föll hans medtjänare till hans
fötter och bad honom och sade: Haf tålamod med
mig, så skall jag betala dig allt. Men han ville
icke, utan gick bort och kastade honom i fängelse,
till dess han betalade skulden.
»Då nu hans medtjänare sågo det som skedde,
blefvo de storligen bedröfvade och gingo och
berättade för sin husbonde allt det som hade händt.
»Då kallade hushonden honom till sig och
sade till honom: Du onde tjänare! Allt det du
var skyldig, efterskänkte jag dig, emedan du bad
mig. Skulle icke äfven du hafva förbarmat dig
öfver din medtjänare, såsom jag förbarmade mig
öfver dig?» (Matth. 18.21—33.)
»Men är det verkligen endast detta?» utbrast
Nechljudof högt, då han läste dessa ord. Och en
inre röst, som tycktes komma från hela hans
varelse, svarade: »Ja, endast detta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
