Upptäckternas bok / 25 (1881) Author: Louis Thomas Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 1. Kompassens uppfinning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för hvilken Roger Bacon (1214—1292), den berömde
naturforskaren och matematikern, vid ett besök i Oxford uppenbarade
egenheten hos magnetnålen, att denna upptäckt, som skulle vara
så utomordentligt nyttig för alla sjöfarande, måste förblifva
förborgad till andra tider. »Ty, säger Brunetto Latini, ingen
sjökapten vågar använda den af fruktan att blifva ansedd för en
trollkarl; icke heller skulle matroserne våga sig till sjös under hans
ledning, om han toge med sig ett instrument, som i så hög grad
har utseende af att vara förfärdigadt under inflytande af någon
helvetisk ande.» Marco Polo, hvilken 1290 uppehöll sig i Kina,
omnämner icke magnetnålens begagnande som kompass; men den
kinesiska historien berättar om en konung King, hvilken lefde

14. Drakes astrolabium.

1070 år f. K., att han skänkt
Kokinkinas sändebud en konstig maskin, som
rörde sig af sig sjelf, säkert ledde den
resande till sjös och till lands samt
kallades kinon, hvilket ord ännu i dag
hos kineserne betyder kompass. Men
icke blott för östra, utan äfven för
vestra Asiens samt norra Afrikas
invånare var magnetnålens egenskap att visa
mot norr bekant långt tidigare än för
europeerne.

Sålunda funno kardinal Vitrey och
Vincent af Beauvais kompassen redan
1190 i händerna på en arabisk beduin,
ty då de hade förirrat sig på sin
ökenvandring, visade han dem på en
magnet, som han bar på sig, hvilken
riktning de borde taga.

Den förste, som i vesterlandet
införde magnetnålens användning vid sjöfarten och derför vanligen
nämnes som uppfinnare af detta vigtiga verktyg, tyckes ha varit Flavio
Gioja från Amalfi. Han anbragte omkring 1300 den på ett stift
hvilande magnetnålen jemte den i åtta streck indelade vindrosen i
en dosa och lemnade sålunda sjömännen ett praktiskt användbart
instrument.

Den vanliga skepps- eller styrkompassen befinner sig i en
fyrkantig trälåda, som ofvantill är försedd med ett glaslock. Den
består af en magnetiserad nål, som i sin medelpunkt hvilar på ett
ytterst fint stift öfver en cirkelformig pappersskifva, som är delad
i 32 delar och kallas kompasskifvan. Dessa 32 delar eller streck
angifva de fyra hufvud- och de öfriga mellanväderstrecken, i det
nålen med den ena spetsen ständigt visar mot norr och genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>