Upptäckternas bok / 64 (1881) Author: Louis Thomas Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 5. Indiens skatter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

delaktig afsättning för koraller, brokader, silkesslöjor, ylletyg och
venezianska glasvaror; äfven gingo olivolja, mandlar, honing, mastix
från Kios, saffran, ja, i missväxtår till och med spanmål till
Alexandria. Till de af påfvarne visserligen förbjudna, men högt betalade
införselartiklarna hörde äfven slafvar, kristne eller hedningar.
Alldeles som de turkiska janitsjarernc före sitt förfall, fulltaligade sig
nämligen mamlukernes kår endast med otrogna gossar, som måste
öfvergå till islam. Emedan mamlukernes barn såsom muhamedaner
utträdde ur kåren, förnyades ständigt behofvet af färsk tillförsel. Vid
pass 2 000 menniskor fördes omkring 1240 till Egypten, och af dessa
betalades tatarerne från södra Ryssland med 130—140 dukater hvar,
men tsjerkesserne med 110—120 dukater hufvudet. Trots allt
hot med samvetsqval och penningböter bedrefvo genoveserne denna
indrägtiga handel, och omkring 1432 fans till och med i Kaffa på
Krim en sultanens agent för uppköp af manliga och qvinliga slafvar.

26, 27. Franska mynt, från 15:e århundradet.

Oaktadt alla dessa
införselartiklar kunde
dock en god del af
de österländska varorna
icke betalas med dem,
utan måste återstoden
godtgöras med reda
penningar, guld eller
silfver. Hela Asien är
fattigt på ädla metaller,
ty oafsedt Altai, hvars
guldvaskerier först i den
nyaste tiden upptäckts, var det guld, som torde ha vunnits i
Birma, på halfön Malacca, på Sumatra och Borneo, högst
obetydligt; Japan åter, som i jemförelse med östra och södra Asien
eger de största skatter af ädla metaller, deltog på den tiden föga
eller alldeles icke i handelssamfärdseln. Ända från romarnes till
närvarande tid har derför södra Asiens fattigdom på ädla metaller
framkallat en ständig utströmning af guld och silfver från Europa
till Asien. Frambringandet af ädla metaller i Europa kunde dock
icke under medeltiden hålla jemna steg med den österländska
handelns kraf, och derför minskades ständigt i vesterlandet förrådet
af silfver och guld. I fjortonde och femtonde århundradena blef
de ädla metallernas försvinnande redan starkt känbart, och de
stego i värde. I samband dermed stodo den tidens
myntförsämringar, hvilka ofta framställas blott som bedrägliga finansknep af
samvetslösa furstar, under det de mestadels endast voro en följd
af för handen varande förhållanden, hvarför de också i och med
tillförseln af ädla metaller från Amerika nästan öfver allt upphörde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>