Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än till Oregons kust kom ingen spanior. Till 1603 hade man
uppdagat vestra kusten ända till det nu varande Oregon, östra kusten
ända till Georgia.
Till följd af det forna britiska Amerikas utomordentliga
utsträckning och på grund af alla europeiska makters lika rättsanspråk på
de nordamerikanska områdena måste dessa naturligtvis tillfalla dem,
som förmådde tillegna sig delar af dem och tillika hade makt att
bibehålla sig i deras ofta bestridda besittning.
Efter engelsmännen öppnade äfven andra nationer förbindelser
med de i de nordliga trakterna bosatta rödskinnen. Engelsmannen
Henry Hudson undersökte 1610 i holländska regeringens tjenst
det stora inhaf, som ännu bär hans namn. Hans kommittent köpte
af infödingarne de vida, till denna vattenväg gränsande
landsträckorna, och snart uppstodo der nybyggen för idkande af
pelshandel.
Engelsmännens företag till kolonisering af de sydligare belägna
kustområdena, förnämligast kolonien Virginia, togo under James I
ökad fart. Jamestown hette den första ansenliga fasta platsen, så
kallad till konung James I:s ära.
Hufvudalstret af Virginias jungfruliga jord var tobak. Då det
fattades bytesmedel, så fick den ersätta mynt, och för 75 kilogram
af den »ädla» örten förvärfvade sig de giftaslystne hvar sitt af de
först ditkommande 150 fruntimren till maka.
De företagsamma köpmännens bemödanden att indraga mera
menniskor i landet mötte dock så till vida allvarsamma svårigheter,
som nybyggarnes dåliga förhållanden till den röda urbefolkningen
snart läto befara det värsta. Gent emot oräkneliga oförrätter
stannade det icke vid tvister och kif. Följden af dem blefvo flere
blodiga sammanstötningar, så att de förbittrade indianerne beslöto
att fördrifva de pockande främlingarne och om möjligt helt och
hållet utrota dem. I maj 1622 försiggick oförmodadt det väl
förberedda öfverfallet, som kostade 1 300 europeer lifvet. Detta
blodbad afskräckte dock ingalunda de vid Europa trötte att förstärka
de landsmän, som blifvit skonade. Icke heller fattades det
någonsin under den af religiösa strider häftigt upprörda första hälften
af sjuttonde århundradet nödigt ersättningsmanskap för att
ytterligare tillföra kolonien företagsamma menniskor. Under lång tid
förblef den religiösa och borgerliga förvirringen i England
fördelaktig för den nya kolonien.
Vid samma tid, som Virginias kolonisering försiggick, vidtog en
annan af den engelska kronan privilegierad handelsförening, det så
kallade plymouthkompaniet, anstalter för att bringa europeisk
kultur till det åt det samma öfverlemnade området. England sände
denna gång en skara af 102 fredliga eröfrare, hvilka, liksom andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
