Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtryckte i Gamla verlden, lemnade sina födelseorter, emedan
borgerliga och religiösa förföljelser föranledde tusenden att söka en
fristad på andra sidan oceanen.
Dessa hundra puritanska pilgrimer hade 1620 inskeppat sig på
det engelska fartyget The maiflower (Majblomman) för att
undandraga sig förföljelserna i hemlandet. Kaptenen skulle föra dem
till trakterna vid Hudsonnoden. Men der hade redan holländare
nedsatt sig, och dessa förstodo att förmå fartygsbefälhafvaren att
styra längre norr ut.
Söder om det nu varande Boston beträdde de den 11 november
den amerikanska kusten. Fiendtliga anfall af infödingarne tvungo
dem emellertid att redan några dagar efter sin landstigning
återvända till fartyget, hvarefter de den 16 december kastade ankar
vid Plymouthviken och sex dagar senare, den 22 december 1620,
grundade den första kolonien i »Nya England», en dag, som ännu
i denna stund af »Nya Englands stater» högtidligen firas som
grundläggningsdag. Hela sällskapet, män, qvinnor och barn, samlade sig
om bord på fartyget för att tacka Gud för, att han dittills ledt
dem, och anropa honom om ytterligare bistånd. Derefter började
pilgrimsfädernes och deras tillhörigheters utskeppning vid
Plymouthklippan. En ovanligt sträng vinter och en smittosam sjukdom
bortryckte under januari och februari 1621 nästan hälften af de
ankomne; de öfverlefvande började dock vid vårens inbrott odla
jorden, men sammanträffade nu äfven med indianer, som redan
någon tid förut visat sig i skogen, men likväl icke framträngt till
nybyggets granskap. Den förste af dem kom den 16 mars till byn
och helsade de i trädgården arbetande kolonisterne på engelska
med de orden: »Välkomna engelsmän!» och berättade, att han
redan ofta haft beröring med landsmän till dem, hvilka kommit
till - mynningen af Penobscot för idkande af fiske. Han hade lärt
sig så mycket engelska, att han rätt bra kunde göra sig förstådd
af dem.
Samoset, detta var hans namn, blef snart förtroligare och förde
jemväl andra af sin stam med sig, bland hvilka var Squanton, en
indian, som efter ett äfventyrligt lif vistats längre tid i London
som slaf och, godhetsfullt behandlad af sin herre, efter förloppet
af flere år på sin enträgna bön återskickats till sitt fädernesland.
Han blef pilgrimernes tolk och trogne vän; de många goda råd
han gaf voro för dem af oskattbart värde. Genom Squantons
bemedling inleddes en förbindelse med Massasoit, stammens
öfverhöfding, och underhölls ända till hans död 1661. Massasoit anhöll
hos guvernören för kolonien, som under tiden tillväxt betydligt,
att han måtte gifva hans begge söner engelska namn, hvarefter
de fingo namnen Alexander och Philip. Men snart inträffade äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
