Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cromwell afsänd eskader måste mödosamt återställas. Kifvet mellan
partierna fortfor emellertid, och endast det fördrifna stuartska
konungahusets återinsättande bragte den fram och tillbaka böljande
striden att för kort tid afstanna. Ty Cromwells ryktbara
navigationsakt, anledningen till så mycken förtret för kolonierna, blef af
konung och parlament till ökande af rikets välstånd icke blott
upprätthållen, utan till och med ytterligare utvidgad. Enligt den
fingo kolonisterne icke hemta sina förnödenheter från andra än
moderlandets hamnar, och alla för andra lands behof bestämda
kolonialalster måste taga vägen öfver Englands hamnar. Häraf led
Virginia så väl som Maryland; Virginias vigtiga tobaksodling låg nere,
och folkets rättskänsla blef starkt rubbad genom en med ifver idkad
smyghandel längs Amerikas hela kust. Slutligen grepo kolonisterne
till vapen, och upproret antog snart en mera hotande gestalt.
Till lycka för de engelska kolonisterne hade monarkerne af huset
Stuart och deras ministrar händerna fulla med arbete i sjelfva
moderlandet, och deras blickar vände sig endast då till de långt
utom deras synkrets belägna kolonierna, när det gälde att genom
förläning af land och privilegier tillfredsställa gunstlingars
önskningar eller medelst pålagor öppna nya tillflöden till den i så starkt
anspråk tagna kungliga skattkammaren.
Den första begynnelsen till ett förbund mellan kolonierna i
norden infaller 1643. Under konungamaktens strider med folket och
parlamentet i moderlandet slöto den 19 mars nämda år staterna
Massachusetts, New-Plymouth, Newhaven och Connecticut under
namn af »Nya Englands förenade kolonier» ett försvars- och
anfallsförbund med en generalkongress och en president i spetsen. De
ville troget hålla tillsammans mot utländska fiender och i
synnerhet lemna hvarandra ömsesidigt skydd mot holländarne vid
Hudson, indianerne i Nya England och fransmännen i Canada.
Förbundet förfogade öfver en ståtlig milis och präglade 1652 till och
med eget mynt. Oliver Cromwell nöjde sig med att tillsätta en
generalguvernör, och sålunda tillbragte förbundets stater några år
under fredlig förkofran. Ty Cromwells navigationsakt berörde
norden, som då ännu mestadels idkade sädesodling, mindre än de södra
staterna, som drefvo handel. Dock fortforo till följd af
ofördragsamheten hos Massachusetts’ invånare de religiösa tvisterna och
förföljelserna.
Efter Stuartarnes återinsättande gjorde moderlandets regering ett
försök att något skrämma upp kolonierna, som kommit till
medvetande af sin styrka. Regeringens sändeman, som infann sig i
spetsen för en stark eskader, fann dock koloniernas befolkning,
som efter grefskapet Maines anslutning vuxit till 60 000 själar,
redo att manligt häfda sina fri- och rättigheter. I samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
