Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörsamma det, samtyckte van den Broeke till konungens fordran
för att genom brefvet åtminstone gifva sitt folk underrättelse om,
att han ännu vore vid lif. Då det oaktadt kapitulationen icke
följde, fördes van den Broeke i närheten af fästet. Man aftog
honom bojorna och fordrade af honom under hotelse med döden,
att han skulle öfvertala besättningen. Men i stället för att
uppmana denna att gifva sig, besvor han den att hålla ut till siste
man och på intet vilkor öfverlemna sig åt fienden, så länge dess
kommendant icke vore frigifven ur den skymfliga fångenskap, hvari
förräderiet bragt honom. Hans lif skulle de icke skona, men i fall
han blefve mördad, kunde de blott genom tapperhet hämnas hans
död. Fulla af förvåning och förbittring öfver detta tal, bortsläpade
konungens krigare åter van den Broeke, utan att dock konungen
lät afrätta honom. Under tiden hade mellan pangerangen af
Bantam och konungen af Dsjakatra stridigheter utbrutit, hvilka van
den Broeke förträffligt förstod att begagna till sin fördel.
Hemligen lät han underrätta pangerangen, att han hellre ville vara
hans fånge än konungens; för öfrigt vore han icke obenägen att
bistå honom mot hans medtäflare. Pangerangens äregirighet och
karakterslöshet motstodo icke sådana lockelser. Han ville till sin
fördel begagna sig af den holländske krigarens tapperhet och sände
snart en ny skara krigare till Dsjakatra. Deras anförare inträngde
med ett antal beväpnade i konungens tält, lemnande honom valet
mellan döden eller ögonblicklig afsägelse.
Darrande undertecknade konungen den på malajiskt och javanskt
språk på ett palmblad skrifna afsägelsen och framlefde återstoden
af sina dagar på en enslig ö.
Engelsmännen hörde med förtrytelse hvad som händt och
uppmanade nu med fördubblad ifver pangerangen att icke med de
farliga medtäflarne, nederländarne, dela den nyförvärvade makten,
utan på det eftertryckligaste fortsätta fästets belägring. Verkligen
förblef också van den Broeke fången, och belägringen af
Dsjakatras fäste fortsattes. Dock började nu underhandlingar om fred,
ty pangerangen kunde blott med möda besluta sig till att som
fiender behandla nederländarne, hvilka han hade att tacka för en
så betydande utvidgning af sin makt.
Den dåraktige anade emellertid icke, att denna ögonblickets
maktutvidgning var en danaergåfva, som han aldrig bort mottaga. Hans
vacklande visste de i fästet inneslutne förträffligt att begagna till
sin fördel, i det de drogo ut underhandlingarna på längden, tills
slutligen den 31 maj de hvita seglen af Koens från Molukkerna
efter fem månaders frånvaro återkommande flotta blefvo synliga
vid randen af horisonten och besättningen fattade nytt mod vid
anblicken af den ansenliga, henne till hjelp kommande styrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
