Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var det icke längre fråga om kapitulation, man umgicks tvärt
om med tanken på att göra sig till herre öfver staden Dsjakatra,
Medan från sjösidan fartygen riktade sina skott på de i täta
massor stående husen, företog man ett utfall från fästet och fartygen,
banade sig väg genom pangerangens läger och förstörde staden helt
och hållet, hvarvid man dock så mycket som möjligt skonade
invånarnes lif.
På det gamla Dsjakatras ruiner uppbygdes nu den nya staden
Batavia, hvars område år 1684 enligt ett fördrag, som kompaniet
afslöt med susuhunanen af Mataram, Amanku Nagara, omfattade
hela det forna konungariket. Då kort derefter en nederländsk
flotta visade sig utanför Bantam för att erbjuda fred och anhålla
om fångarnes utvexling, ingick pangerangen af fruktan för de
mäktiga och tappra fienderne på de honom föreslagna vilkoren. Bland
fångarne var äfven van den Broeke, som i synnerhet på den senare
tiden behandlats med stor godhet och mycken välvilja.
Pangerangen gaf honom vid afskedet skänker och berättade honom dervid
följande liknelse: »En konung fångade en gång en fågel, som han
satte i en gyllene bur. Han vårdade honom väl och gaf honom
de läckraste bitar från sitt bord. En dag bad fågeln om tillåtelse
att flyga ut mot löfte att snart komma igen. Fågeln höll ord, han
kom snart igen, men icke för att åter begifva sig in i buren, utan
för att hacka ut ögonen på konungen.» — Pangerangen tycktes
ana sitt rikes framtida undergång genom europeerne.
Sedan nederländarne en gång fattat fast fot på ön Java och
Molukkerna, skredo de med lika mycken kraft och ihärdighet till
besittningstagandet af andra önskvärda delar af den indiska överlden.
De anlade kolonier på Sumatra, Borneo och Celebes, på Bali,
Timor och Flores samt de ännu återstående Molukkerna, så att
de sedan midten af sextonde århundradet blefvo det herskande
folket i den indiska arkipelagen och sedan den tiden äfven
fortfarit att vara det. Till och med portugisernes vigtigaste
besittningar hade efter hand öfvergått i deras händer, spaniorerne nöjde
sig med besittningen af Filippinerna, och engelsmännen hade så
mycket att göra med utbredandet af sin makt på det indiska
fastlandet, att de lemnade öarna i fred.
I jemförelse med de stora sjöfarande nationerna, hvilka, såsom
spaniorer och engelsmän, hade ett betydande land bakom sig och
kunde förfoga öfver tillräckligt med menniskor och penningar, har
det lilla Holland med sin ringa makt uträttat stora saker i de
indiska farvattnen. Holländarnes hela sjömakt i Indien i början af
sjuttonde århundradet bestod af omkring 30 fartyg, af hvilka intet
hade våra nu varande fregatters storlek, utan på sin höjd 250—
300 lästers drägtighet. Härtill kom, att skilnaden mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
